En schäfer jag fotograferade på en lydnadstävling

Ja, ganska så länge sedan jag skrev här. Det händer inte massvis på hundfronten, men igår var M på röntgen med Dina. Det hade tydligen gått superbra.  Massvis med beröm och lovord från veterinärerna över Dina som var så lugn och såååå himla fin  ;)  - alltid roligt! Hoppas att jag blir nöjd med svaren också.

Och det är som M sa till Johanna per telefon, det har verkligen matchat mellan mig och Dina! Visst, hon uppskattar M och P:s sällskap och träning också, men det är liksom Hon & Jag. Känns väldigt roligt, der var ju det jag sökte: en större hund som kunde bli min mera egna träningskamrat.

Just idag har det faktiskt inte blivit någon riktig träning, men två rejäla långpromenader och lite tuggande på märgben, så de är nog nöjda ändå. Imorgon har jag tänkt spåra en bit med de och mera självständighetsträning. Kanske kanske blir det till och med en sväng till brukshundsklubben!  Så pass kort bit med buss så jag kan testa att ta med båda trollen. Ville somnar som en valp varje gång han åker med buss, så han lär inte stressa henne - haha!

Antagligen skriver jag om hur det har gått imorgon  (:

Idag har det varit en del hund. Både kursdebut och hundmöte.

På kursen gick det galant. Det var endast 4 stycken på kursen, vilket jag kan tycka är jätteskönt. Det var en valp/unghundskurs vilket kan vissa fnyser åt, men kände att jag ville ut på kurs igen och någonstans ska man väl börja igen?

På kursen fanns det en boxer, en "aussie" och en bichon havanis (om jag inte stavar fel) förutom Dina. De var runt halvåret till ett år gamla och iallfall boxern och "aussien" var extremt spralliga och valpiga - precis som det ska vara.

Dina tog ingen direkt notis om de, hon tyckte det var lite skoj med spralliga hundar, men sedan var det inte mer med det.

Vi tränade en del kontakt (inga som helst problem), passivitet (enkelt för Dina) och ligg. Hoppas att det kommer bli givande för framtiden. För mig är detta repris, men för Dina är det ju faktiskt ganska nytt detta med kurs, så får ge henne det chans innan jag ger mig på någon tävlingslydnad  :D Våran instruktör känner ju mig och vet att jag vill ut och tävla så hon formar sin träningsplan för oss efter det - härligt.

När vi kom hem gick jag och Dina för att möta en kompis till mig med sin flat, som sagt i tidigare inlägg.

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig .. Ville kan helt enkelt inte vara i närheten av denna hanen - that´s it. Han har enorma problem med just stora (.speciellt de ganska dominanta.) hanar(na).

I alla fall, denna flatten är en superduper go kille som verkligen inte vill någon illa och aldrig visat aggresivitet - och inte nu heller.

Men jag märkte en ny sida hos honom idag: han är dominant utav bara fanders :o                        Han gick rätt fram till Dina med hög svansföring och liksom verkligen "ett-årig-testeoron-hane-här-kommer-jag"-attityden och liksom bara brötar på henne - trots att han är 3½ år tror jag. Dina blir verkligen extremt överaskad och ganska chockad och springer en bit och jag blir faktiskt (kanske dumt nog) arg på flatten, jag kunde inte hjälpa mig själv.

Vi kopplade båda hundarna på mitt förslag och så bara travade vi på - inget puttinuttande eller arga tag - bara gå. Dina var fortfarande extremt osäker på denna burdusa hane så jag och Dina gick fram och tillbaka förbi flatten, kampade med leksak och allt för att jag liksom skulle "få upp henne" och få henne strunta i den brötiiga flatten.

 Tillslut var hon betydligt mera självsäker och gick bredvid, men fortfarande var han obehaglig. Vi traskade vidare och gjorde om övningarna hela tiden och jag snackade med flatten, sedan med Dina och så tillbaka igen osv. -för att hon skulle förstå att jag inte uppfattade honom som ett hot.

När vi skilldes åt så kunde jag och Dina stå bredvid flatten. Visst- hon visade lugnande signaler och så, men hon satt där. Vi ska göra om det här regelbundet och inte låta de "hälsa" alls på något vis utan bara gågågågågå tills Dina slappnar av.
Jag kräver inte att hon ska leka oh nej! Men jag vill att vi ska kunna gå bredvid tillsammans på promenad.

 Kanske dumt av mig att inte bara gå direkt när vi träffades, men jag hade verkligen ingen aning om att han var så himla dominant utan tänkte att bara vi slipper att "maka ihop" de så blir det inget bråk, eftersom flatten är grymt go egentligen.

När flatten med min kompis hade gått så var Dina precis som vanligt och vi mötte två hundar i centrum: nema problema! Hon var precis som vanligt. Så det kommer att lösa sig - helt klart. Man lär sig av sina misstag också - inte alltid lita på att den andre hunden reaggerar samma på alla hundar.

Imorgon är det måndag. Ny vecka - nya möjligheter :D 

Oj så optimistiskt, känner mig inte alls sådan ... Men man kan ju försöka göra det bästa av det. Imorgon tror jag att jag ska klicka in någon bra självkänsla-höjande övning. Kanske lägger jag ett spår också, men det är inte säkert.

Vi hörs!

Ska förhoppningsvis aldrg mer önska väder på bloggen. Förra gången bad jag om barmark. Vad får jag se? Snöstorm!!! 
Okey, kanske tar jag i nu, men ah det går upp mot "Örebro-måttet" nu - haha - och man sitter och undrar över varför inte det kunde vara såhär på julafton?!: mörkt, kallt och massa snö.

Men skam den som ger sig - jag med hundar tog oss ut i en av skogarna där det finns tätt med snö och där lade jag två mini-spår. Det fick bli mini även för Ville, för jag hade ju egentligen inte tänkt spåra med honom utan bara med D så det fick bli ett tröstspår så att säga. hehe .. annars skulle han nog klättra upp i trädet av ren upphetsning över att han måste sitta stilla och TITTA PÅ när någon ANNAN HUND spårar .

Jag band helt sonika upp båda vovvarna i ett träd och lade de två spåren. Ganska mycket pip, skrik och ylande, men jag lät de hållas. Det var bara jättelite snö på marken, vilket ju fakttiskt var till min fördel för då såg jag ju exakt var jag hade gått och kunde se hur noggranna de var.

Villes spår fick bara några få vinklar och 3 apporter. Han var extremt upp i varv innan spåret (precis som vanligt) och jag hade ett sjå att vänta ut honom tills han åtminstonne inte skrek av iver - heheheee ...!

I vilket fall var han ganska så slarvig, antagligen för att spåret knappt hade någon liggtid alls och därmed yrde väl doftmolekylerna i ett enda moln, för han slog och sprang hela tiden (en himla tur att man inte satsar på att tävla med honom ... host .).

I vilket fall som helst - han hämtade apporterna snyggt och belöning blev det ju ändå  :)

Dinas spår blev ju ännu kortare och hennes och mitt första tillsammans! Hon var mycket intresserad av Villes men tillslut förstod hon att det fanns ett "rent" till henne med  ;)     På med splitternya spårselen och lina och så "spåår ...". Jisses hamalia vilken himla skillnad från Ville-sprätt säger jag bara!!! Noggrann, lugn och stadig! Visst, det var ett kortkort spår och hon var lite osäker, men vad gör det - det var ju första spåret tillsammans med mig! Hon rundade ett träd åt fel håll en gång, men hon var enormt fokuserad och liksom cool. En fröjd för ögat!    :D   

Som belöning blev det bacon-ost på tub och "springa-efter- lek-boll" - oh så uppskattat!

Hoppas verkligen att hennes fina teknik håller i sig (hehe kanske svårt att förstöra?) och att hon kommer tycka det blir roligt med spår i fortsättningen med.

När vi kom hem kände jag att både jag och Dina fortfarande var lite rastlösa så jag bestämde mig för att ta med henne in till staden! Miljöträning är aldrig fel!

Sagt och gjort, vi tog både buss och spårvagn till Slottskogen! Hade knappast blivit förvånad om hon inte ville gå på den skrangliga spårvagnen, men alltså inte ett pip under hela resan! :o totalt cool trots ett himla massa slammer i kurvorna så att till och med jag hajade till en gång. Jättehärligt för mig som kommer att vara/är åker buss och annan kommunaltrafik såpass ofta.

Det var himla roligt för överallt drar Dina blickarna till sig och folk liksom lyser upp och ler mot henne - roligt! :D

Jag var dum och gick av en hållplats för tidigt, men vi fick oss en härlig promenad. Dina tyckte det var litelite läskigt när bilarna kom flera stycken snabbt bakom henne, men absolut inte värre än att hon bara sneglade bakåt - oh nej.

I Slottskogen var det som vanligt supermycket folk - speciellt hundar! D var som vanligt helt ointresserad av de utan snarare ville åt lek-bollen heeela tiden - hehe.

Så hmla bra Slottskogen - finns stora stora ängar att leka och träna med hunden, skog att gå i, massvis med människor att träna "på" om man behöver det, barn, vilda djur ja allt man kan önska sig för bra miljöträning och träningsplats om du frågar mig   ; ) 

Vi tränade

•  skall (som hon för övrigt blivit riktigt snajsig på - inte alls mycket pipskall längre utan hon börjar få fram äkta schäferskall! (:  ),
•  vänstersvängar i fritt följ (vilket går mycket bra. Jag får vara tydlig med överkroppen så att hon hänger med i förväg. Häftigt att det betyder så mycket egentligen, kroppsspråket)
• inkallande vilket gick helt okej. Hon börjar koppla orden till att springa - hihi. Vi tar ett steg i taget, sakta men säkert :D

 ... och så lattjade vi med bollen, helt enkelt! Allt kan ju inte vara träning ;)

 Inga som helst problem med att vara lös trots allt folk runt om i parken utan det var snarare andra hundägare som kastade boll med sina hundar som var frestande, men inte mer än att hon tittade till när hon gick i koppel - vilket är skönt.

Resten av dagen har bara varit kisseturer och slappande framför dumburken. 
Imorgon blir det hundkurs och möte med en kompis till mig hund - en stilig flat coated retriver-kille!  ;)        Defenitivt rapporterande om det!

Ha det!

Suck att det aldrig blir som man tänkt sig, va.

När man kommer hem efter skolan vid 4 så vräker snön ner och jag som hade tänkt spåra. Visst kan jag spåra i snö med, men jag väljer helst barmark första gången med Dina.

 Istället gick jag och Dina ensamna till grusplanen och lekte och tränade provisoriskt uppletande på gräsplätten som finns där. Riktigt kul tyckte tjejen och mycket med beröm fick hon.

Efter det fick hon som belöning gå och tugga på den tills vi kom hem till ängen och där tränade vi ögonkontakt med hjälp av bollen och "nej-övningar". 

Imorgon hoppas jag att det åtmistonne är betydligt mindre snö eller så drar jag till skogs med Dina och den nya spårselen! Nu är det dags för dumburken-tittande. Ha det bra alla där ute!

Dina i min säng med ailien-ögon som jag inte orkat redigera bort!

Idag har det inte blivit jättemycket träning, på grund av den äckligt jobbiga skolan som öser på mig skolarbeten och med det stress & press, men M och jag åkte och köpte ett grant halsband till Dina, en spårsele och en reflex"väst"/skynke. Väldigt stiligt och imorgon ska vi lägga ett kortkort spår för att se hur hon reaggerar på det och hur hennes spårteknik är - spännande :) - bara det inte snöar allt för mkt ...Och så har vi hunnit med att tränat "stanna", "fritt följ/följsamhet under svängar" och "sitt".

Och i skrivandets stund och medans jag sitter och pluggar vid datorn ligger hundarna och gnager på märgben - mums!

 Dina vid "Dumpen"

Lite blandade bilder med i bloggen idag som ni ser!  :)  Har inte tagit så väldigt många under dagarna vi haft, för det svårt att få fram solen med hjälp av tankekraft (trots att jag försökt!) och vi har så mycket annat roligt att pyssla med! Men under sommaren kommer jag att lägga upp tio bilder per dag    :D

Föresten, nu är Dina och jag anmälda till kurs! Känner att jag behöver en bra "spegel" eller "feed-backmaskin" i min träning - live =)  . Det blir "endast" unghundskurs men efter det siktar vi på tävlingslydnaden!  Vi ses på apellplanen.

Nu måste jag fortsätta med mitt SO-arbete! Ha det så bra alla därute så hörs vi imorgon när jag förhoppningsvis ska skriva om hur grym Dina är i spåret - hehe  ;)

Det är bara att erkänna. Dina har utan tvekan fångat mitt hjärta!  Det är obehagligt hur fort man fäster sig vid de. Fast ändå, det känns ovant med en stor hund faktiskt. Fast det är på ett sätt mycket roligare och framförallt  bekvämare - huvudet finns ju i höfthöjd och inte i knähöjd ... ;)

Vi hade inte fått hem grinden eller gallret till bilen, så Dina åka lös i bagagen. Lite dumt tycker jag, men inte mycket att göra. Hon var iallafall väldigt lugn och snäll - inte ett pip eller någonting utan hon låg mest och slumrade. Kändes jätteskönt!

När vi kom hem så kopplade jag helt sonika henne och gick ut på en prommenad. Hon var inte det minsta stressad utan allt gick lugnt till. M kom senare med Ville och han fick nästan "krupp"  när han såg mig med en annan hund, men Dina var alldeles cool och tittade bara frågande på mig som om hon undrade vem dendär gapstaren till spjuver var(?).

Vi gick en promenad tillsammans och sedan släppte vi de på grusplanen. Det gick jättebra, verkligen. Ville sprang som om av dragningskraft med nosen direkt i baken på Dina för att hälsa och D fullständigt ignorerade honom - haha hon skulle bara ha sin älskade boll!

Sedan gav sig Ville med svassandet och gick för att nosa i backen efter hundarna som varit där tidigare på dagen och jag och D lekte med bollen.

Himla trevlig hund, Dina! Så cool och skön tjej alltså, jättenyttigt för Ville.

När vi kom hem trodde jag att V skulle bli jätteförvånad när Dina skulle med in, men där fick jag tji - han brydde sig inte ett skit utan var precis som vanligt. Tror att han accepterar oss såpass som ledare att han går med på upptåg vi gör - han har ju ändå ingen talan hehe  ;)

Vi lät D utforska huset på egen hand, men hon gick inte långt bort från mig. Hon gick och tjenixade lite på P och traskade runt och nosade, men hon var knappast nervös eller orolig utan mera "Jahaja"-inställning.

Hon och Ville fick mat och det var alldeles lugnt det med - inget tjivandes  eller likande (trots att V var klar långt före D och hemskt gärn ville dit och smaka).

Resten av kvällen förflöt lika lugnt. Vi lät D gå upp på övervåningen med oss när det var dags för TV. Trappan var liiiite läskg, men jag lät henne kika själv och bara gick, och självklart hängde hon med då.

I soffan tog M och V plats, så jag fick sitta i fotöljen med D bredvid mig - hehe ...

När det blev dags för läggdags satte jag ett kompostgaller i hallen mellan köket så att hon bara höll sig på undervåningen & V var på andra sidan gallret, allt för att det skulle bli tryggare för henne (att vara ostörd på en mindre yta alltså).

Hon låg hela tiden i sängen bredvid mig - precis hela natten. Jättemysigt tyckte jag, men hon var ganska "bufflig". Gör mig ingenting faktiskt, det får hon gärna vara, men hon får inte hoppa upp hur hon vill i sängen - nej bara när jag ber henne. Ordning kan det vara iallfall!!!

Hon var lite orolig och väckte mig ett antal gånger, men det var inget pip utan bara lite vankande, tills hon bestämde sig vart hon skulle lägga sig.

Idag har vi tagit en rejäl långprommenad så att de kunde springa lösa tillsammans.
Jag valde att inte träna Ville så mycket utan han skötte sig själv och jag kastade boll med Dina så hon fick använda nosen mera.

Resten av dagen har flutit på bra, jag tycker mera om henne för varje timme som går och vi försöker att ha så roligt ihop som bara går. Vi kastar mycket boll, kampar en del och tränar enkla "nej vs. bra" , korta FF-sträckor etc. , allt eftersom hon får bättre självförtroende och litar på mig.

I veckan ska vi träffa Villes hundkompisar, förhopnningsvis köpa en spårsele och testa att spåra en bit och kanske åka in till brukshundsklubben eller staden för lite miljöträning.

En sak är säker - Dina är precis den hund jag har sökt! :D