Det är bara att erkänna. Dina har utan tvekan fångat mitt hjärta!  Det är obehagligt hur fort man fäster sig vid de. Fast ändå, det känns ovant med en stor hund faktiskt. Fast det är på ett sätt mycket roligare och framförallt  bekvämare - huvudet finns ju i höfthöjd och inte i knähöjd ... ;)

Vi hade inte fått hem grinden eller gallret till bilen, så Dina åka lös i bagagen. Lite dumt tycker jag, men inte mycket att göra. Hon var iallafall väldigt lugn och snäll - inte ett pip eller någonting utan hon låg mest och slumrade. Kändes jätteskönt!

När vi kom hem så kopplade jag helt sonika henne och gick ut på en prommenad. Hon var inte det minsta stressad utan allt gick lugnt till. M kom senare med Ville och han fick nästan "krupp"  när han såg mig med en annan hund, men Dina var alldeles cool och tittade bara frågande på mig som om hon undrade vem dendär gapstaren till spjuver var(?).

Vi gick en promenad tillsammans och sedan släppte vi de på grusplanen. Det gick jättebra, verkligen. Ville sprang som om av dragningskraft med nosen direkt i baken på Dina för att hälsa och D fullständigt ignorerade honom - haha hon skulle bara ha sin älskade boll!

Sedan gav sig Ville med svassandet och gick för att nosa i backen efter hundarna som varit där tidigare på dagen och jag och D lekte med bollen.

Himla trevlig hund, Dina! Så cool och skön tjej alltså, jättenyttigt för Ville.

När vi kom hem trodde jag att V skulle bli jätteförvånad när Dina skulle med in, men där fick jag tji - han brydde sig inte ett skit utan var precis som vanligt. Tror att han accepterar oss såpass som ledare att han går med på upptåg vi gör - han har ju ändå ingen talan hehe  ;)

Vi lät D utforska huset på egen hand, men hon gick inte långt bort från mig. Hon gick och tjenixade lite på P och traskade runt och nosade, men hon var knappast nervös eller orolig utan mera "Jahaja"-inställning.

Hon och Ville fick mat och det var alldeles lugnt det med - inget tjivandes  eller likande (trots att V var klar långt före D och hemskt gärn ville dit och smaka).

Resten av kvällen förflöt lika lugnt. Vi lät D gå upp på övervåningen med oss när det var dags för TV. Trappan var liiiite läskg, men jag lät henne kika själv och bara gick, och självklart hängde hon med då.

I soffan tog M och V plats, så jag fick sitta i fotöljen med D bredvid mig - hehe ...

När det blev dags för läggdags satte jag ett kompostgaller i hallen mellan köket så att hon bara höll sig på undervåningen & V var på andra sidan gallret, allt för att det skulle bli tryggare för henne (att vara ostörd på en mindre yta alltså).

Hon låg hela tiden i sängen bredvid mig - precis hela natten. Jättemysigt tyckte jag, men hon var ganska "bufflig". Gör mig ingenting faktiskt, det får hon gärna vara, men hon får inte hoppa upp hur hon vill i sängen - nej bara när jag ber henne. Ordning kan det vara iallfall!!!

Hon var lite orolig och väckte mig ett antal gånger, men det var inget pip utan bara lite vankande, tills hon bestämde sig vart hon skulle lägga sig.

Idag har vi tagit en rejäl långprommenad så att de kunde springa lösa tillsammans.
Jag valde att inte träna Ville så mycket utan han skötte sig själv och jag kastade boll med Dina så hon fick använda nosen mera.

Resten av dagen har flutit på bra, jag tycker mera om henne för varje timme som går och vi försöker att ha så roligt ihop som bara går. Vi kastar mycket boll, kampar en del och tränar enkla "nej vs. bra" , korta FF-sträckor etc. , allt eftersom hon får bättre självförtroende och litar på mig.

I veckan ska vi träffa Villes hundkompisar, förhopnningsvis köpa en spårsele och testa att spåra en bit och kanske åka in till brukshundsklubben eller staden för lite miljöträning.

En sak är säker - Dina är precis den hund jag har sökt! :D